Marviol

Användning

Späda blad och stjälkar kan användas råa i sallad eller ingå i någon varmrätt. Äldre blad är lämpliga att blanda med andra som har mildare smak. Blommorna har en söt doft och kan passa som dekoration.

Rötterna går att torka och mala till ett pulver som kan blandas med annat mjöl vid bakning av bröd.

Marviol har liksom rucola och senap en skarp och pepprig smak. Detta är karaktäristiskt även för andra korsblommiga vilda växter.

Som medicin

Marviol har använts medicinskt mot skrofler och skörbjugg.

Innehållsämnen

Marviol är rik på c-vitamin. Fröerna innehåller en fet olja.

Växtplats

Marviol är vanlig på sand- och stenstränder utmed landets sydliga kuster, mer sällsynt norrut.

Övrigt

Växten delas upp i några underarter varav tre finns i Sverige; atlantisk marviol (ssp. maritima), dynmarviol (ssp. integrifolia) och baltisk marviol (ssp. baltica).

Marviol kallas även strandsenap.

Frökapslarnas utseende har jämförts med frukten hos kardemumma, därav släktnamnet Cakile som är ett arabiskt ord för kardemumma.