Torkade kamomillblommor ger ett omtyckt örtte med lugnande effekt. Även stjälk och blad kan används till te, men inte i för stora mängder. Kamomillte sägs också vara bra för en rad åkommor, däribland förkylning samt mag- och tarmbesvär.
Kamomillblommor kan även användas till väldoftande badvatten och som antibakteriellt gurgelmedel.
Innehåller eterisk olja och flavonglykosidämnen, som i samverkan bidrar till örtens medicinala effekter.
Kamomill kan eventuellt förväxlas med prästkrage, men denna har breda blad medan kamomillen blad är småflikiga.
Kamomill påminner ännu mer om baldersbrå , som förvisso inte är giftig men som saknar kamomillens egenskaper. Kamomill särskiljer sig genom att det gula blomhuvudet är upphöjt/toppigt samt ihåligt, medan baldersbrå har ett platt blomhuvud.
Det bästa sättet att känna igen kamomill är emellertid på den sötaktiga och kryddiga doften.
Kamomillte bör intas med försiktighet eftersom stora konsumtionsmängder kan ge upphov till allergi.
Åkrar, sand- och grusmarker, vägkanter.
Kamomillblommor kan skördas när som, men doften är som starkast när de är helt utslagna, just efter att några bär mognat.
Boken Vanliga vilda växter beskriver noggrant hur kamomillte bör beredas och intas i för syften.