Humleblomster
Användning
Jordstammen hos humleblomster kan kokas färsk eller torkad i vatten till en stärkande choklad-liknande dryck. Ett avkok, med mjölk och socker, har fått namnet Indian Chocolate. Jordstammen har i likhet med sin släkting nejlikrot (G. urbanum) en doft och smak som påminner om kryddnejlikans och kan användas för att förbättra smaken på t ex vin och öl. Underjordiska växtdelar skördas bäst under vår eller höst.
Blomman kan ätas och användas till dekoration i matlagning. Bladen kan hackas ner i t ex soppor och stuvningar.
Som medicin
Traditionellt har avkok på jordstammen hos humleblomster använts invärtes mot frossa, feber, diarré, tarm- och magbesvär; även ansetts verksamt vid utvärtes behandling av olika hudåkommor såsom fläckig hud, finnar och fräknar. Jordstammen har inom folkmedicin använts som ett antiinflammatorisk, antiseptisk och sammandragande medel.
Innehållsämnen
Likt flera andra arter i växtfamiljen rosväxter, utvecklar bladen hos humleblomster antocyanin. Växten innehåller stora mängder polyfenoler, av vilka de viktigaste är tanniner och flavonoider; smaksättande fenoler som ger kraftig antioxidanteffekt: bl a ellagsyra, salisylsyra, p-kumarsyra, kaffeinsyror, vanillinsyra. Här utmärker sig ellagsyra (2.68 g/kg), som också finns rikligt av i granatäpplen, hallon, jordgubbar och valnötter. Förutom dessa ämnens potentiella skydd mot olika sjukdomar, intresserar sig forskare idag även för hur ellagsyra kan användas i framtida läkemedel för behandling av t ex cancer.
Förväxling
Övriga arter i släktet nejlikrötter, Geum, har alla gula blommor och är ofarliga att förväxla med humleblomster. Hybrider mellan humleblomster och nejlikrot, Geum urbanum, kan förekomma.
Växtplats
Humleblomster är allmän i nästan hela landet och växer på fuktig, näringsrik mark; fuktängar, diken, kärrkanter, bäckkanter, fuktlövskog.
Övrigt
Artnamnet rivale kommer från latinets ri’vus som betyder bäck.
Humleblomster kallas i Nordamerika för Chocolate-root och Indian Chocolate. Folkliga svenska namn på humleblomster: fårkummer, fårpungar, baggatasker, brudgum, skvallerbötta, koskällor.
Anderberg, A. (2004). Den virtuella floran. http://linnaeus.nrm.se/flora/di/rosa/geum/geumriv.html [2014-05-26]Irving, M. (2009). The forager handbook: a guide to the edible plants of Britain. London: EburyKarlstad universitet (2014). Naturligt ämne undersöks för framtida behandling av svårbotad barncancer. http://www.kau.se/om-universitetet/aktuellt/nyheter/artiklar/12162 [2014-05-26]Ljungqvist, K. (2011). Nyttans växter: uppslagsbok med över tusen växter : historik om svensk medicinalväxtodling. 3., [rev.] uppl. Dals Rostock: CallunaMossberg, B. & Stenberg, L. (2010). Den nya nordiska floran. [3 tr.] Stockholm: Wahlström & WidstrandNationalencyklopedin (2014). humleblomster. http://www.ne.se.ezproxy.ub.gu.se/lang/humleblomster [2014-05-26]Nylén, B. & Olsson, O.G. (1982). Blommor i skog och mark. Stockholm: AWE/GeberOszmianski, J., Wojdylo, A., Lamer-Zarawska, E., Swiader, K. (2007). Antioxidant tannins from Rosaceae plant roots. Food Chemistry, 100(2), ss. 579-583Owczarek, A., Gudej, J. (2013). INVESTIGATION INTO BIOLOGICALLY ACTIVE CONSTITUENTS OF GEUM RIVALE L.. Acta Poloniae Pharmaceutica, 70(1), ss. 111-114Plants for a future (u.å.). Geum rivale - L. http://pfaf.org/user/Plant.aspx?LatinName=Geum+rivale [2014-05-26]Riddell, W.R. (1923). The Pharmacopoeia Of Another Botanical Physician. Transactions of the Botanical Society of Edinburgh, 28(1-4), ss. 1-23Saunders, C.F. (2012). Edible and useful wild plants of the United States and Canada. New York: Courier Dover PublicationsTaylor, K. (1997). Geum rivale L.. Journal of ecology, 85(5), ss. 721-731Tunón, H., Olavsdotter, C., Bohlin, L. (1995). Evaluation of anti-inflammatory activity of some Swedish medicinal plants. Inhibition of prostaglandin biosynthesis and PAF-induced exocytosis. J Ethnopharmacol, 48(2), ss. 61-76
