Kvanne

Användning

Blad

De späda bladen och skotten skördas på försommaren och kan användas råa i sallad eller kokas. Späda blad och stjälkar går bra att frysa in.

Stjälk

Unga stjälkar och bladskaft skärs av innan växten blommar, annars blir de träiga och hårda. Det yttre trådiga skiktet hos stjälkarna skalas av (jämför rabarber) och den inre saftiga märgen kan ätas färsk; blir det för starkt kan de kokas vilket ger mildare smak. Använd sedan de skalade stjälkarna som selleri, eller grilla med lite socker. Kvanne och rabarber anses vara en fin kombination i t ex pajer och muffins. Stjälkar och bladskaft används också kanderade i finare konfektyr och bakverk.

Blomma

Kvannens blomklase kan likt fläderblommor friteras i pannkakssmet. Som outslagna kan blommorna kokas och ätas som blomkål.

Frö

Frukterna kan som färska eller torkade användas i örtte vilket ger en speciell smak med härlig doft. Fröna kan torkas och rostas eller användas som fänkålsfrö.

Rot

Kvannens rot smakar väldigt beskt och behöver kokas. Den används vid tillverkning av chartreuse- och benediktinlikör.

Som medicin

Det är främst kvannens rot som används vid medicinskt bruk. Roten skördas på hösten under växtens första år och uppges bl a vara bakteriedödande, urindrivande och slemlösande; verkar magstärkande, aptitretande och avslappnande.

Olika medicinala användningsområden genom historien: stjälk och unga skott som skörbjuggsmedel; roten mot pesten under medeltiden; tuggad rot mot hosta; lindra tandvärk.

Kvanne ingår idag som aktiv substans i ett växtbaserat läkemedel för lindring av symptom vid känslig mage och tarm.

Örtte: häll kokande vatten över några matskedar finskuren färsk rot. Låt dra 10 min.

Innehållsämnen

Måttlig halt C-vitamin, mest i bladen. Eteriska oljor (0,3-1%, högst i frukt), angelikasyra, palmitinsyra, garvämne, sockerarter (fruktos, glukos, sackaros). Likt andra flockblommiga växter, t ex selleri, persilja och palsternacka, innehåller kvanne furanokumariner som kan orsaka fototoxiskt eksem.

Förväxling

Bladen hos kvanne kan i tidigt stadie om våren likna kirskål. Unga plantor av strandkvanne kan även likna strandloka som dock inte är särskilt vanlig.

Strätta är en nära släkting till kvanne som också är ätbar och kan användas på samma sätt. Strätta växer dock i skogsmark och har vita blommor till skillnad från kvanne som har gröngula.

I samma växtfamilj som kvanne finns också den mycket giftiga sprängörten. En av skillnaderna är att sprängört växer i vattendrag.

Växtplats

Fjällkvanne (ssp. archangelica) är den underart som är ganska vanlig i fjällen och Norrlands inland. Den har länge odlats och kan därför förekomma förvildad i andra områden. Fjällkvanne växer på fuktiga platser, vid bäckar, busksnår, rasbranter, ängar och älvstränder.

Utmed kusterna upp till Uppland växer underarten strandkvanne (ssp. littoralis) på öppna, steniga, tånggödslade stränder; sällsynt längre norrut.

Övrigt

Det vetenskapliga namnet för kvanne, Angelica archangelica, kommer från de grekiska orden a’ngelos (ängel) och archange’lica (ärkeängel). Namnen syftar på en medeltida uppfattning om att denna ansedda medicinalört var skänkt av ärkeängeln Gabriel. Andra namn är ängelsört, ärkeängelsört och havssträtta.

De flesta örtagårdsväxter har genom historien haft sin kulturella spridning från södra Europa och norrut. Kvannen är ett undantag som rört sig i motsatt riktning. I norden har kvanne nyttjats som medicinal- och kryddväxt under mycket lång tid. Redan under 1100-talet omnämns s k "kvannehagar" som tyder på att den då fanns i odling. För samer och andra ursprungsfolk på norra halvklotet har kvanne varit mycket viktig.

Kvanne är tvåårig. Under första året bildas blad och pålrot, andra året blommar den. Fjällkvanne kan behöva fler år på sig för att blomma.