

Torkade kamomillblommor ger ett omtyckt örtte med lugnande effekt. Även stjälk och blad kan används till te, men inte i för stora mängder. Kamomillte sägs också vara bra för en rad åkommor, däribland förkylning samt mag- och tarmbesvär.
Kamomillblommor kan även användas till väldoftande badvatten och som antibakteriellt gurgelmedel.
Innehåller eterisk olja och flavonglykosidämnen, som i samverkan bidrar till örtens medicinala effekter.
Kamomill kan eventuellt förväxlas med prästkrage, men denna har breda blad medan kamomillen blad är småflikiga.
Kamomill påminner ännu mer om baldersbrå , som förvisso inte är giftig men som saknar kamomillens egenskaper. Kamomill särskiljer sig genom att det gula blomhuvudet är upphöjt/toppigt samt ihåligt, medan baldersbrå har ett platt blomhuvud.
Det bästa sättet att känna igen kamomill är emellertid på den sötaktiga och kryddiga doften.
Kamomillte bör intas med försiktighet eftersom stora konsumtionsmängder kan ge upphov till allergi.
Åkrar, sand- och grusmarker, vägkanter.
Kamomillblommor kan skördas när som, men doften är som starkast när de är helt utslagna, just efter att några bär mognat.
Boken Vanliga vilda växter beskriver noggrant hur kamomillte bör beredas och intas i för syften.
Aronia
Berberis
Bergbräsma
Björk
Björnbär
Blek taggsvamp
Blodriska
Blomkålssvamp
Blåbär
Bok
Brunsopp
Cikoria
En
Fläder
Fårticka
Groblad
Hassel
Havssälting
Havtorn
Humleblomster
HundkäxKamomill
Kantarell
Karljohan
Kirskål
Knölklocka
Krikon
Kråkbär
Kummin
Kvanne
Kvickrot
Lind
Lingon
Ljung
Lomme
Lärksopp
Mandelkremla
Mandelriska
Marviol
Maskros
Mynta
Odon
Ormrot
Ostronmussling
Oxel
Plommon
Renfana
Ros
Röllika
Rönn
Sandsopp
Sillkremla
Skogsek
Slån
Smörsopp
Snärjmåra
Spansk körvel
Stenbär
Stensöta
Stolt fjällskivling
Strätta
Strävsopp
Tall
Tranbär
Trattkantarell
Trumpetsvamp
Tusensköna
Viol
Vårtig röksvamp
Våtarv
Äkta johannesört
Äpple