


Vägkanter och vägrener.
Vild palsternacka är något mindre och strävare i smaken än den odlade sorten. Roten kan dock användas i soppor och ugnsrostad ihop med exempelvis potatis och morot. Palsternacka är också utmärkt till buljongkok och som ingrediens i örtsalt.
Palsternacka har ibland förväxlats med den mycket giftiga men relativt sällsynta arten bolmört. Denna växt är dock illaluktande med smutsgula blommor, medan palsternackans blommor är klargula och har en mer angenäm doft.
Vidare tillhör palsternacka den flockblommiga familjen, där Sveriges tre giftigaste växter; sprängört, odört och vildpersilja, ingår. Palsternacka särskiljer sig dock genom sina gula blommor.
Skörda aldrig palsternacka utan att ha bedömt växten noggrant utifrån en flora. Ät aldrig en växt som du inte med säkerhet lyckats artbestämma.
Kontakt med palsternackans bladverk i kombination med starkt soljus kan för vissa personer leda till kraftiga utslag i form av blåsor på händer och armar. Undvik därför att skörda palsternacka i direkt solljus utan att ha handskar och långärmat.
Läs mer om palsternacka på den virtuella floran.
Frida Samuelsson
21:06 26 juli, 2010
När man väl har lärt sej palsternackan, ser man att den är tokvanlig. Var och varannan väggren och mittrefug är en palsternacksåker. Lite svårare dock att hitta den på avgassäkert avstånd från vägar. Jag hittar dock bra bestånd ibland i närheten av sandstränder.
När det gäller den odlade palsternackan ska man äta den innan den blommar, vilket den gör på sitt andra år. Kanske gäller samma för den vilda?